Elsie Landström-Qvarnström, ett konstnärsporträtt

Kort levnadsbeskrivning

Född 1931 i Odensala. Jag började teckna i tonåren och har till mycket stor del bedrivet självstudier. Mitt första offentliga framträdande var vid Unga Tecknares utställning på Nationalmuseum 1951, där jag deltog med två kritteckningar.

Jag sammanträffande med konstnären Carl Kylberg 1950, som visade stort intresse och engagemang för mig och mina bilder. Han gav mig själv lektioner till en början, men satte mig sedan i kontakt med Signe Barth, som gav mig en friplats på sin målarskola. Skolan fanns i ett äldre hus med många trappor, min då okända muskelsjukdom hade redan börjat ge sig till känna och mina besök där var enstaka, jag orkade allt mindre, men uppehöll mig där då och då under nästan tre år.

De påföljande åren blev min egendomliga och till karaktären nyckfulla trötthet allt mer svår at leva med. Jag sökte flera läkare och fick lika många skilda diagnoser, slutligen blev jag patient hos psykiatern Gunnar Nycander. Så började en flerårig psykoanalytisk behandling som skulle komma att bli alltmer tragikomisk då min sjukdom fortskred och förvärrades och den verkliga diagnosen förblev okänd.

1952 kom jag i kontakt med konstnären Adelyn Cross-Eriksson, som inspirerade mig till att börja måla i akvarell, men jag återgick snart till mitt pastellmåleri. Året därpå hade jag min första separata utställning av pasteller på Kalmar läns museum. Detta år, 1953, valde också Rädda Barnens dåvarande chef en av mina barnteckningar till årets affisch. Min bild gjorde succé och det kändes uppmuntrande i min i övrigt problematiska tillvaro. 1955 debuterade jag i Stockholm, på Galleri St: Nikolaus.

Elsie Landström-Qvarnström 1981

Foto: Hannu Andersson

År 1981 hade jag en utställning på Galleri Greven på Östermalm av de akvareller och tuschmålningar jag utförde under sjuttiotalet.

Under senare år har jag prövat att måla i olja. Naturen inspirerar mig, ljuset och färgerna och den stämning det ger. Jag tar med mig minnesbilderna och förvarar dem inom mig tills de själv kommer till uttryck. Men det är i första hand människans ansikte och hennes rörelser som fångar mig, och naturen blir mest den bakgrund hon befinner sig i.

Det jag har svårt att undvara och känner mest för är tecknandet. Det gladde mig då jag 1992 fick tillfälle att skänka några kritteckningar till Laholms Teckningsmuseum.

Elsie Landström-Qvarnström

Kontakt: elsielandstrom@gmail.com

Två recensioner av min utställning på Laholms teckningsmuséum våren 2003:

Jonas Andersson i Laholms Tidning 24 januari.
Lotta Bergström i Hallands Nyheter 29 januari.

Foton från min senaste utställning på  Galleri Englanejd i Stockholm hösten 2007.

Den här bilden finns också på omslaget till en av Emanuel Qvarnströms böcker, vid namn "Cirkelplatsen"… och detta verkar vara en cirkelkvinna…

Kvinna med barn. En tid försökte jag att arbeta med lera… Tyvärr orkade jag inte med det, för tungt för mina händer som ville forma leran just så som jag måste… om! Det blev bara några få figurer. Jag trodde det skulle bli många fler, och sålde den för tjugofem kronor…